3- års kalas

2013-01-27
Den 12:e januari firade vi våra älskade pojkar som blev 3. Här kommer lite bilder från dagen då vi hade kalas. Än så länge är det bara släkt och vänner som jag bjuder, känner inte att jag behöver ställa till med något barnkalas riktigt än. Det var nog krävande och stressigt ändå :)
 
 
Busungar!
 
 
Från vänster, faster Monika, farfar, Ingan, Janne, Alice och morfar.
 
Morfar och William
 
 
Gott med cake pops.
 


Choklad är mums.


Fikabordet.



Bakade en marängtårta jag hittade på nätet.


Min stora goa 3-åring.

 
 
Grattis älskade barn.
 

 
Mina cake pops. Enerverande trixy att göra för jag hade inte bakchoklad utan 70% och den ville aldrig stelna...



...men helt klart värda! att göra.
 
 

Fredagskvalité

2013-01-27
Var länge sen jag och Robban gjorde något bara vi men så i fredags blev det äntligen tid för två. Mötte upp min kusin samt Janne och Ingan på Centralen där vi gick vidare till Teaterbrasseriet för att ta kvällens första drink. Efter ett glas vin gick vi vidare till Dansens Hus där vi såg Svansjön av Bounce. Modernt omgjord till en historia om prostitution, droger och naturligvis underbar kärlek. Efter en häftig föreställning hade vi bokat bord på Cloud Nine inte långt därifrån där vi åt vrålgott käk och fyllde på med mera vin och drinkar. Var hemma, lagomt till strax före 01:00 gick vi vidare till grannen och hans 50-års fest. Ena riktiga raggare så man kände sig lite eljest. MEN såklart mycket trevliga raggare. Jag dansade t o m bugg eftersom jag aldrig kan avstå från att dansa vid den tidpunkten. Avslutade festen i vårt kök - jag och Nina med varsin Margarita och Spotify, hann t o m röka under fläkten och då kan man väl avslöja att man var lite dragen när man gör det haha! Dagen efter var trött och sliten men jag steg upp strax före 9 och förde min döda kropp vidare till soffan där jag halvsov med barnen framför en film. Sen drog Robban iväg med båda kidsen till en kompis och körde hoj på isen, då passade jag och kusin på att fräscha upp oss och ta en promenad i snön. Där blev man väl lite mer människor igen. Sen var det dax för kusin att bege sig hemåt så jag skjutsade henne till pendeln och för avfärd vidare mot Västerås. Själv gick jag in och softade i lugnets hydda fram till att mina resterande medlemmar kom hem och vi moffade i oss MacDonalds. Kunde inte bli ett bättre slut på den dagen.
 
Idag kände jag mig dock inget vidare. Hade inte lust med mycket, kanske sviterna från gårdagen men ibland kommer ju såna dagar de också. Bara vänta in de bättre mer motiverande. Imorgon är jag och barnen lediga då det är planeringsdagar på förskolan. Vet inte alls vad vi ska göra, inget planerat. Ta dagen som den kommer helt enkelt. Igår hyrde vi en film som jag hört så mycket bra recensioner om och jag kan bara hålla med - Goodbye Lenin. Film som utspelar sig i det östtyska DDR under sent 80- tidigt 90-tal. En mamma som insjuknar just innan muren faller och öst blir väst och vars barn försöker återskapa en tiden innan öst föll för att mamman (som vaknar upp efter koman) kan dö vid en plötslig förändring. Humor, tragik och historia i ett.

Nytt år

2013-01-04
Återblickar av 2012. Jag vet inte riktigt var jag ska börja för jag känner att mitt minne sviker mig. Denna "baksida" med att ha blivit mamma - man blir snurrig och närminnet är det bästa man har för att i nästa sekund bli sviken av det. Då finns det inte så mycket kvar av långtidsminnet. Men jag gör ett försök. Här är det:
 
Under årets första dagar blir våra killar 2 år och det känns som en världsnyhet! De är stora nu tycker mamma och pappa men samtidigt så små, det märks ju. I februari firar jag och Robban vår 9:nde förlovningsdag. Barnens sjukdomar såsom förkylningar, kräksjuka och feber avlöser varandra. Allt är väldigt påfrestande och samtidigt klara av ett jobb, äktenskap, hem och hus. Vet inte om det är då vi bestämmer oss för att anlita städhjälp och börja med hemlevererade matkassar, kanske det bästa vi gjort när det kommer till den punkten. På våren blir William förkyld och ett virus? hänger sig kvar. Hans knä svullnar upp så till den grad att han inte kan gå. På mornarna kryper han på alla fyra. Det blir ett antal besök på Astrid Lindgrens och utredning innan allt är klart. Det konstateras tillslut, MEN utan riktigt övertygelse att det är barnreumatism. En kortisonspruta avslutar eländet och efter det blir han bra. Naturligtvis med täta uppföljningar och återbesök. Men i dagsläget är han frisk och läkaren har t o m sagt att hon avskriver barnreumatism som orsak. Innan allt detta elände hann vi dock med att njuta av en underbar påsk i Boden och Jokkmokk med familj och släkt. Grabbarnas första bekantskap med skotrar och fjäll verkade bli en riktigt hit. De pratar fortfarande om "morfars skoter". Mitt i allt detta börjar jag att plugga för att ta ett projektledarcertifikat (PRINCE2) - och trots sjukhusbesök, VAB, lätt deppression och semester lyckas jag och i maj 2012 har jag papper på att jag är certifierad projektledare. Detta är min största personliga bedrift detta år och jag är sjukt stolt över mig själv.
 
Vår blir försommar och under maj månad fyller min älskade man 38 år. Det firar jag, Jennie, Magnus och Nina med att åka skärgårdsbåt och dans på bryggan. Min make är helt ovetandes om denna present, det blir en överraskning och den avslöjas just innan han ska stiga ombord. Roligare kväll får man leta efter. Det är även samma kväll Loreen vinner med sin låt i Eurovision Song contest. Det råder schlageryra i stockholmsnatten, alla är glada och vänliga och varmare kväll i maj får man leta efter. Kanske den varmaste med tanke på hur dålig sommaren var 2012....
8-årig bröllopsdag firar jag och Robban hemma över ett glas vin.
Sommaren inleds vidare med båtköp och vi blir ägare till en SeaRay 280 vilket gör att vår sommar spenderas mest i skärgårn. Sandhamn blir en klar favorit för både vuxna och barn. Barnens farmor och farfar kommer ner samtidigt som min mamma tillika mormor flyttar från Tumba tillbaka till Boden. Tråkigt men såklart bättre för henne om det är så att hon trivs bättre där. I slutet av semestern åker vi hela familjen till Vimmerby och upplever Astrid Lindgrens värld. Det är väl också här nånstans det altanbygge som vi börjat med i juni tar sin ände. Då är det dax för kräftskiva med USA tema och en mycket lyckad sådan. Skratt, dans och trevliga vänner runt bordet hela kvällen/natten.
 
Hösten inleds med att jag och barnen åker upp till Boden en långhelg. Att umgås med far- och morföräldrar kanske är det bästa som finns för två tvååringar. Det blir även lite lugn och ro för mamman.
Med oktober blir jag ett år äldre hela 35 år och det firas med god mat och dryck samt en fin fin armbandsklocka från Michael Kors av min make - bara för notering. I november drar vi hela familjen till USA och Florida. Vi blir förälskade i detta land om och om igen. Njuter av värmen och den underbara solen. Vi blir pånyttfödda och känner hur vi sakta återfår energi och kraft. Det är fantastiskt vilken inverkan sol och semestser har från all stress. Gäller bara att hitta balansen väl hemma igen.
Vi hyr ett undebart hus med pool och hyrbil till vårt förfogande. Vi åker kors och tvärs och tar bla en tur till Orlando där vi stannar några dagar för att gå på Disneyland. En riktig wow-upplevelse. Kanske mest för oss föräldrar än för barnen...
Sen blir det mest lata dagar vid stranden, galen shopping, bra barbeque, blaskig öl, margaritas ute på terassen, mysiga hemmakvällar och naturligtvis bad och sol vid vår alldelens egna pool. Behöver kanske inte säga att vi  njuter av varenda sekund, minut och dag på denna solklara (hihi) resa.
Julen kanske blir en av de bättre, mamma kommer ner och vi firar med moster, kusinbarnen och en god vän.  Robban är den perfekta tomten och William och Lennox blir lite rädda men finner sig sedan även om tomten är lite läskig. De ger t o m tomten en kram vilket är ett stort framsteg från förra året. De får såklart väldigt många paket med vad gör det. Det är ju barnens jul. På julbordet är det galet god mat och efter all julmat spelar vi spel och pratar och myser på. Julhelgen gick i lugnets och stillhetens tecken, kände att jag gick ner i ett inre lugn och bara njöt. Barnen vill inte alls gå på dagis efter dessa julhelger men vem vill det?
Hemma bäst.
 
Nu ser vi framemot 2013 och allt det nya och spännande som kommer. Bring it on.