Gone Fishin

2012-07-23
En vecka av semester och den har varit fylld med upptåg. Barnens farmor och farfar har varit och hälsat på och vi har gjort saker från morgon till kväll. En till sväng till Lådbilslandet blev det, utflykt med båten, shopping, byggt på terrasen, Gröna Lund och goda middagar. Var så häftigt att båda ville åka två berg- och dalbanor - tåget och nyckelpigan. Det ska börjas i tid. Det är ju väldigt barnvänligt men ändå hisnade det i magen för Lennox. Han höll i sig och såg så rädd ut men han började inte att gråta. Jag var helt säker på att han skulle vilja kliva av men icke. Ska ladda upp lite bilder av besöket. Nu måste jag duscha för snart ska vi iväg till Danderyd och kolla in lite utemöbler!
På återseende.

Förebilder

2012-07-12
 
Visst är det ett bra budskap att sprida vidare. Jag hoppas att jag kan ge mina barn verktygen för att kunna bli lyckliga, glada, starka och stolta människor. Som kan visa ömhet och respekt gentemot andra.

Lådbilslandet

2012-07-09
 
 
Vi gick sakta ut i Jordbrukslandet då det var killarnas premiärtur.
 
 
William  älskar traktorer.
 
 
Here I Come! Eld Flames ska det vara. Willam körde in i en del däck och även Lennox. Men de parerade ganska bra i vissa lägen. Bra racerförare med andra ord.
 
 
Lokföraren har läget under kontroll. Passageraren i grisvagnen ser ut att ha det bra...
 
 
Yeaaa! Nu åker vi karusell. Ni märker kanske vad William valde för typ av fordon att vila baken på...
 
 
En framtida grävmaskinist?
 
 
Hopp, studs, boink! Första gången i en hoppborg var sådär. Inte riktigt grabbarnas melodi. De föredrog fordonen framför allt det andra som också fanns på lådbilslandet.
 
 
Äventyrsbanan.
 
 
Finurlig gång över hängbron.
 
 
Motorcross. William är superkoncentrerad.
 
 
Lennox tar svängen med grace.
 
Vi var  till Lådbilslandet i söndags och det var ju inget annat än en hit. Grabbarna fullkomligt älskade det. De var lite reserverade i början och vi fick även tipset att börja på Jordbrukslandet. Där fick man köra traktorer och på banan mittemot var det racingbilar. Lennox var lite rädd i början när de drog igång motorn på traktorn och ville att jag skulle gå bredvid men de tog inte länge innan han glatt körde ensam vidare. De blev ju lite krockar och avkörningar ibland men den som kör han lär. Vissa gånger fick man sig ett gott skratt. Att de kan parera blev både jag och Robban varse om, William körde av banan och väjde för en parkerad racerbil och bara fortsatte tills de som hjälper till kunde stanna motorn. Förutom alla bilar fanns det en äventyrsbana, hoppborg, klätterställningar och linbanor. Fast W&L föredrog bilarna...Sen även ett fik som serverade lättare måltid, typ baguette, sushi, korv och pannkakor. Det var väl sådär så jag tipsar om att ta med sig matsäck nästa gång då man fick sitta ute med medhavd mat.
JA alltså. Det var himmelriket för dessa två. Hit kommer vi definitivt att åka igen och ett perfekt utflyktsmål när man får besök av vänner med barn i åldern 2-7 år.
 
 
 
 
 

kärlek

2012-07-09
 
 
Denna fina bukett fick jag på självaste midsommarafton av min älskling. Det fick mitt hjärta att le. Jag fullkomligt älskar blomster i alla dess former. Den här var helt underbar med färgerna blått, vitt, rött och gult.

Be happy

2012-07-09
Kanske kan det vara så. Att man ibland inte är fokuserad på nuet och hur bra man faktiskt har det. Vi vill inte bekräfta känslan vi har, att vi faktiskt är lyckliga och tillfreds med tillvaron. Det är svårt att våga tro att man faktiskt förtjänar att ha det bra. Oftast är det kanske våra egna hjärnspöken som dyker upp. Så är det för mig. Men jag försöker välja en annan tanke och att det är jag själv som väljer min egen lycka. Och Ingen annan. 
Men det är svårt att kunna välja en annan tanke när det sitter i ryggraden.
Be Happy And Be Proud Of It.
 
 
 

Det bästa

2012-07-07
 
 
William och Lennox första sommar 2010.
 
Det är ganska fascinerande att man kan glömma den här tiden från när barnen var små. Alltså hur små de faktiskt var och vad de höll på att lära sig. Och sin mamma. Här hade William nyss lärt sig sitta. Hans tvillingbror hade redan lärt sig någon vecka innan. Så har det alltid varit - Lennox började krypa först och gå först. 9 månader var han när han tog sina första steg. William var 11. Jag tittar mycket på kort från bebistiden och fylls av en sån enorm kärlek så jag tror jag ska spricka. Det är väl så att man blir ganska nostalgisk när man tittat tillbaka på sina barns bebistid, det hör väl liksom till. Men att jag då skulle se tillbaka och känna att jag kanske, kaaanske skulle vilja ha tillbaka den tiden just då, tror jag skulle kännas lite väl mycket. Jag tror att jag ändrar mig nu. Just här och n u när jag ser dessa vackra små knubbigt goa, bebisluktande ( jag kan verkligen känna doften) barn. De ser ju helt underbara och var helt underbara vid 5 månaders ålder. Det går ju inte att komma ifrån. Skönt var det att de faktiskt inte kom någon vart då. De satt still där man satte dom. Ingen mamma som studsar upp och ner för att hålla koll på vart de egentligen tagit vägen...När jag tänker på att vi gärna vill ha ytterligare ett barn känner jag att jag liksom kan skippa graviditeten och bara ta vid efter att de kommit ut. Jag känner mig inte sugen på att vara gravid igen ( någonsin ) om jag ska vara ärlig. Och mot slutet var det bara hemskt. Ja ni vet - ingen sömn och bara plågsamt att ligga eller sitta. Men vill vi ha ett till så måste jag ju den vägen vandra. Tudelad som alltid. Kommer alltid vara. 
 
 
Lennox på Sandnäset, Luleå sommaren 2010. Mina älskade ungar!
 
 

let it out

2012-07-05
Att alltid kunna hålla en distans till sig själv, att inte ta livet på största allvar. Hela tiden. Det tror jag är sunt. Jag slås av den känslan ibland, att jag behöver "slappna" av (från livet och det som pågår) och reflektera vad som faktiskt är viktigt och inte. Sen älskar jag känslan att kunna bli helt underbart goofy med någon man älskar - visa sig från en helt annan sida, att kunna vara den du faktiskt är. Att släppa på allt ansvar om så bara för en minut. Det är en lyckosam känsla. Oavsett om det är med din käraste eller närmaste vän.
 

Bilder

2012-07-02
   
Midsommartårtan. Bilden som utlovades. Gjorde den efter ett recept i årets ICA Buffé. Den fick stående ovationer. Helt makalöst god. Säger bara testa! Det enda "jobbiga" momentet var att koka kondenserad mjölk i burk i ca 2,5 timme...
 
 
En solig dag på den nybyggda altanen. William och Chipmunken.
 
  
Goaste Lennox.
 
 
...och hans "nien".
 
 
Kan man annat än falla till föga för en sån här underbar min och kille!
 
 
Bröderna Bus leker numera ganska friktionsfritt. Den enda som kan få sig en törn är William men Lennox har slutat bitas. Nu kan det vara en knuff eller lätta slag som gäller. Men vad gör man när man är syskon, sams kan man ju inte alltid vara heller...eller?!
 
       
Flytväst på. Nu åker vi båt. Denna resa är från gårdagen då vi var ute en sväng i mellersta skärgårn. Tyvärr gick solen i moln just när vi ankrade till. 
 
 
 
Jag älskar att åka båt mamma...
  
 
Platsen bredvid pappa är bäst.
 
 
Havet suger. Man somnar gott till motorernas muller.
 
 

Nedräkning

2012-07-01
Nyss hemkomna från en båttur i mellersta skärgårn. Trötta och svajjiga har vi bestämt oss för att snart ta en siesta i soffan och dricka te och se Sällskapsresan S.O.S. Känner oss redo för lite igenkänningar och många skratt. Det var jättelänge sen jag såg den faktiskt så jag kan inte säga att jag kommer ihåg mycket. Robban gav den som förslag nu när vi skaffat båt. Så jag nappade direkt!
Barnen kom inte i säng förrens runt halv 9 men de sov en sväng när vi åkte åter mot hamn. Hoppas att de inte blir en alltför jobbig dag för dom imorgon, måndag och allt. De pratar ju så himla roligt nu, tar efter allt man säger så det är bara sätta tand för tunga. Vissa saker som kommer ut i de mest konstiga situationer, man får många små skratt om dagen. Lennox har kommit igång otroligt bra och det är så underbart att höra! De är så fantastiska små personer och det är så häftigt vad man får vara med om nu. De överraskar verkligen med sina små finurliga sätt och uppfinningsrikedom. De känns som mina bästisar som jag vill hänga med varje dag. De lär en så himla mycket och vi får båda pekpinnar tillbaka, man sätter kaffet i halsen ibland...men det är ju det som är så härligt! Att man får lite mer självdistans till sig själv och slappnar av. Att man får tänka till och kanske inte alltid vara så jävla politiskt korrekt.
Nu är det bara? två veckor kvar tills min efterlängtade semester, vi har inget direkt planerat annat än att vi ska åka båt så länge väder och vind tillåter. Först hemma några dagar och göra det som faller oss in, ingen stress med något bara känna att lugnet får sänka sig. Kanske något pill med terrassen som snart är klar. Sågningen till dörren gjorde Robban klar i torsdags och satte in en helt ny dörr. Blev så jäkla bra och vilken rymd det öppnade upp. Jag såg i det ögonblicket hur hela vårt kök kommer att se ut. En vision så att säga. Den nya dörren är en 80´s dörr men tanken är att när det gamla köket ryker så blir det en dubbeldörr. Och 80´s dörren sätts där den gamla slitna fula balkongdörren är idag.
Igår gjorde vi ganska lite, förmiddagen åkte Robban och grabbarna till Woody och handlade brädfoder till altandörren. Jag fick lite tid till mig själv som innebar diverse kroppsvård. Gäller ju att få bort all behåring nu när man går i shorts, linnen och bikinis för jämnan. Eller snart ska. Wax on, wax off! På kvällen kom grannarna över och vi tog några öl efter maten. Robban hade grillat US beef som verkligen, verkligen ( ingen överdrift ) smälter i munnen. Mums säger jag bara. Det köttet är ett riktigt powerkött som är hängmörat. Testa säger jag och upplev skillnaden. Ja okej, nu är det dax för film, lite te och en snygg älskling. Bäst att jag går...