Snuvad

2012-12-17
Trodde nästan att det var slut på sjukdomar och elände efter att ha haft barnen hemma nästan hela förra veckan men man ska ju aldrig utesluta hur starka dessa dagisbaciller är. Det fick man bli varse om i fredagskväll då jag anade att något var på gång. Började må lite småilla på kvällen och sen visste jag vart det var på väg. Min kropp visade alla tecken. Och mycket riktigt, på natten var det bara besöka herr Gustavsberg och sen låg jag däckad hela dagen och dagen därpå. Idag är den första dagen jag känner att jag kan sitta upp eller stå något sånär, annars har jag bara velat ligga ner. Jag hatar verkligen kräksjuka och jag är den som alltid lyckats att få den av mig och Robban om barnen varit sjuka. Man blir ju så jäkla däckad och det tar ju dagar om inte en vecka innan man står på fötterna igen, till 100% alltså. DEN är fruktansvärd denna jävla hemska kräksjuka! Nu kan jag äta iallafall om än väldigt lite. Jag blir mätt på en banan än så länge. Det är ju upplyftande. Skulle ha gått på ett dop också på lördagen men det var ju bara att ställa in. Ja och sen kom mamma ner så allt händer på en gång. Ska man se det något positivt är väl att man varit däckad nu och inte till jul men visst, dagar finns ju kvar att bli sjuk på och på dagis går denna "pest" konstant nu. T o m personal är hemma. Blä! Varför ska det slå till vid jul kan man undra?!
 
Imorgon ska killarna vara hemma med mormor och baka pepparkakor, får väl se hur det går. Hon lär få saker och ting att göra åtminstone. Jag själv hoppas på att kunna åka till jobbet och få umgås med lite kollegor. Sen i veckan ska jag och Robban hitta någon dag att åka och julklappshoppa. Samt handla det sista inför det stora julbordet det 24:e. Ska bli kul med lite fart och fläkt nu när man legat pall, känner att jag behöver få springa lite bland alla andra galna julklappsletare. Och sen äta en god middag ute någonstans med min kära man. Har blivit dåligt med egentid bara vi så det välkomnar jag.
 
 

Luciamorgon

2012-12-14

Glömde ju nämna att vi firat lucia igår. Eftersom Wiiliam fortfarande inte var återställd firade vi hemma. Och lika mysigt var väl det om inte mer. Här är mina goa ungar i "luciastass" - en pepparkaksgubbe samt en tomtenisse. Båda i pyjamas.


Det börjar närma sig...

2012-12-13
Mot julafton med stormsteg! Bara för att ni ska inse hur fort jag tycker det har gått skriver jag fortfarande november som månad när det kommer upp i sammanhanget. November försvann snabbt när man hade det underbart på alla sätt och vis.
Idag har jag fått iväg julkorten (postat) samt ett paket med massa julklappar till Sävast som farmor, farfar och kusinerna ska ha.
Och på lördag kommer mamma/mormor till Stockholm. Aldrig saknar man väl sin mamma så mycket som när hon inte är här. Att man stör sig sen på henne efter en timme är en helt annan sak.
Mor och dotter relation blir man väl aldrig klok på.
Moster samt kusinbarn kommer också på julafton och gode man R. Blir kul med ett större gäng som ska fira här hos oss. Längtar! jag tycker att man ska vara många på julen. Det hör liksom till. Vi passar ju aldrig annars på att umgås med släkten vilket är lite tråkigt. Svensk som man är.

De senaste tre dagarna har jag varit hemma med William som varit lös i magen. Lennox fick vara hemma de två senaste men imorgon ska båda två gå till dagis. Det är påfrestande i längden, jag kan erkänna att jag har svårt att umgås längre stunder med dessa två just nu. De testar i tid och otid på alla möjliga sätt. Jag älskar dom över alltannat missförstå mig rätt! MEN vad jag inte älskar är denna tradiga utdragna trotsperiod. Jag ogillar mig själv å det grövsta i dessa lägen då jag ibland tappar fattningen och bara skriker rakt ut. Stackars barn. Jag får dessutom dåligt samvete innan jag ens hunnit blinka och måste genast överrösa de med kramar och pussar. De måste tro att mamma blivit galen...
 
För att återgå till lite sinnesfrid:
här kommer lite strandbilder från US of A. More to come.


Strandhäng - Sanibel Island.
 
Jag har det bra i solstolen.
 
Stränderna här är full av snäckor och det menar jag verkligen FULL. Fick med oss en samling snäckor att ha hemma i någon fin glasskål. Att njuta av mindre roliga dagar.
 
Bus vid havet.
 
Ljumt i vattnet. Vi badade allihop och nästan så att det var varmare i havet än i poolen.
 

The Boys - Captiva Island.

Jag myser...detta är väl livet ändå - Captiva Island.
 
Starbucks on the go. I´m crazy about Starbucks...
 
Juldekoration. Bara en av massa "så här ser det ut här"-kort jag tog. Här är vi på Captiva Island som är en jättemysig mindre avsmalnade ö med vita snäckstränder. Vi åt även middag på en restaurang här efter strandhänget. Mer bilder av det kommer vid ett senare tillfälle.