ATt känna något

2012-08-16
Det är aldrig för sent. Tvivlet är värst. Just nu vill jag ut ut ut. Ut i det verkliga livet för det känns som mitt gamla är slut. Jag pratar jobbmässigt kanske även lite livskris (får man det efter barn??) så ingen kan missförstå. Jag borde så mycket. Jag vet inte vad jag vill. Jag är trasig inför alla beslut. Beslut jag inte vågar ta. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Jag känner mig feg, liten och rädd. Det är svårt. Så jävla svårt. Jag har ingen aning vad jag vill. Bara att jag vill något. Härifrån. Till vad. Jag vet inte. Är allt nytt bra? Mitt vägskäl ger mig ångest. Inga vägvisare på mils avstånd. Vad gör jag här. Kan jag svara. Vill jag svara. Helst bara lägga ner huvudet i sanden. Glömma. Gömma. Orkar inte. Det ordnar sig nog. Varför tänka. Det blir alltid bra. Eller?
 

2 Comments

2012-08-16 @ 21:01:08

Mina tankar. Man ska inte vara rädd att hoppa ut i det okända. Saker löser sig alltid! Även om de kan vara någon liten krok på vägen. Så tveka inte för mycket, gör det bara! Kramar!

Svar: Tack för orden Jennie. Alltid bra med råg i ryggen.
mrsp.blogg.se

2012-08-27 @ 05:46:23

Det okända kan vara bra ibland. Fast låt logiken styra innan man gör nåt omöjligt. Kram


Design by: Designbloggar



Leave a Reply



Name *
Remember me!

Email *

Website adress *

Comment

Trackback