Sandhamn

2012-08-19
I fredags tog vi båten och styrde mot Sandhamn. I sakta mak. Vädret var alldelens perfekt med stekande sol och vind som knappast märktes. Väl framme efter nära 3 timmar ( gick betydligt fortare hem, tur man har motorbåt) la vi till vid gästhamnen. Sen raka vägen till Trouville havsbad där vi i stort sett var ensamma. Det är precis så jag vill ha det. Barnen fick leka och bada av sig och jag och Robban badade vi med. Havet var uppvärmt efter många soliga dagar då temperaturen var helt klart godkänd. Vi tog en promenad till stranden - tog väl ca 15 min men med barn kanske det dubbla. Vi hade dessvärre inga barnvagnar med oss men dagen efter hyrde vi cyklar och cykelkärra. Sandhamns vegatation är ungefär som den vid Sandnäset ( Luleå tänker jag på nu för er som vet ) - jättefin sand enligt Stockholmarna. Ja visst är det ju det men inget märkvärdigt. Istället är ön i sig, som man tänker sig att en riktigt skärgårdsö ska vara, med mycket gamla hus, detaljer och atmosfär. HÄR vill jag ha ett hus vid havet. En dröm som förmodligen alltid kommer vara en dröm. Vi kom in lite på att kanske försöka hyra ett hus en vecka eller två över sommaren med några andra.
Det är en idyllisk ö även för barn - minigolf, pool, havsbad, tennis, cykeluthyrning, glass etc. Sen för de vuxna ska vi väl knappast säga att det finns uteliv, barer, drinkar, musik och allt ligger bara några meter från båten. Jag och Robban smög ut när barnen hade somnat och åt på Dykarbaren och delade på en flaska vin. Det kändes så jävla behövligt, det var nästan så att man blev fnissig när man gick där hand i hand, som ett litet bus och känslan av frihet att kunna gå ut bara jag och Robban. Naturligtvis stannade vi inte mer än att vi hade avslutat middagen och efterrätten. Tillbaka på båten tog och Robban tog en liten night cap och lyssnade på musik innan vi gick till sängs. Jag kände mig lite upprymd efter vår middag bara vi, det var som att ha fått tillbaka lite av livslusten och livskvaliten på nåt sätt. Dagarna nu med barnen är ganska krävande och när man åker båt krymper ju allt inpå. På mer än ett sätt. Vi frågade oss själva om det var värt detta - en båttur med skrik och trots. Men samtidigt känns det ännu tråkigare att lägga ALLT roligt på hyllan. Det har man ju fått göra med ganska mycket ändå och kommer under dessa småbarnsår. Vi vill tro att om vi lär dem att följa med på "våra" saker går det in förr eller senare vad som gäller. Det har sakta men säkert blivit bättre och bättre. Tidigare skrek de ju så fort vi skulle lägga till och Robban gick upp från ruffluckan. Att hålla huvudet kallt då är inget lek kan jag säga. Men det går. Bara konsten att koncentrera sig utanför skriket. Ni vet sånt som stridspiloter under träning får göra. Hahaha.
Bilder från helgen kommer...

1 Comments

2012-08-27 @ 05:44:09

Såg ut att vara ett trivsamt ställe, Sandhamn


Design by: Designbloggar



Leave a Reply



Name *
Remember me!

Email *

Website adress *

Comment

Trackback